Aktuellt

När dessa bleck studeras nära så blir det uppenbart hur detaljerade och välgjorda dessa föremål är. Det är först när dessa små föremål förstoras upp som alla dessa högklassiga små detaljer blir skönjbara. När blecket har förstorats upp kan vi se en serie olika detaljer. Längst ner ser vi att man har punsat in rosetter. Ovanför detta syns ett band med punkter. Nästa ornamentsdetalj är en ett band med trekanter (med cirkel inuti) med basen neråt. Direkt ovanför finns samma trekant, fast nu vänd med spetsen neråt. Genom att lämna ett smalt utrymme mellan de båda trekanterna har det bildats ett smalt zick-zack band. Ovanför denna sekvens med ornament kommer en rad återigen med punkter. Detta punktband ligger precis i övergången mellan förgyllning och niello. Överst, och inom neillo-fältet, återkommer bandet med trekanter (punkt inuti).

Här syns en närbild på praktblecket. Notera att varje enskild ornamentsdetalj har punsats in – det ena efter det andra. Det är ett mycket mödosamt och högkvalitativt arbete som återkommande har åstadkommits. Vi känner igen detta hos alla de föremål som påträffats här i Finnestorp.

 

Praktblecket är nu färdigkonserverat. Detta bleck har genom konservators kunniga arbete omvandlats från ett oigenkännligt metallföremål till ett praktbleck som vi kan se har hört till ett hästbetsel.

Foto av praktblecket som nu är ”redo för leverans till arkeologerna” – men före det skall vi ta en sista och närmare titt på beslagets ornamentik.

 

 

Praktblecket efter konservering. När man nu ser blecken igen tror man inte att det är samma bleck. Jag kan aldrig riktigt begripa att förgyllning & neillo har kunnat överleva när dessa bleck har legat ute i den fuktiga jorden- vinter, vår, höst & sommar. – år ut år in.

 Nu efter konserveringen syns förgyllningen, men framför allt syns den yttre bården av den matta niello

För att åskådliggöra hur man ”kan se igenom” alla föroreningarna – visar vi en röntgenbild av ett praktbleck.

Fotot visar en röntgenbild av ett av de andra praktblecken. På bilden syns tydligt all den fina dekoren.

Här ser vi praktblecket i närbild innan konserveringen. De olika krustorna syns tydligt mot det förgyllda partiet. Det är svårt att begripa att detta föremål skall kunna gå att rädda för eftervärlden.

Fotot visar en närbild som visar alla föroreningar och oxider som ligger likt en ”hinna” över metallytan.

När fyndet har anlänt till SVK görs bedömning av föremålet. Här på fotot kan vi se att praktblecket ser ut att ha farit illa under alla detta ett och halvt årtusende som det har legat i våtmarken

På fotot kan vi se hur små dessa föremål egentligen är.

Praktbleck har vi påträffat tidigare och de finns spridda från offerplatsens norra del till den allra sydligaste delen. De ligger både som enstaka föremål och i koncentrationer.

De har alla varit fästade på läderremmar. Vissa har varit fästa på hästarnas betsel. Enstaka har haft funktionen att vara övergång mellan bett och tygel alternativt utgöra en övergång mellan bett och betsel (som nedanstående bleck).

Här ser vi ett foto från fyndtillfället.

 

Ja, först och främst tror jag att de flesta inte noterade detta lilla föremål under grävningen.

Men till frågan – vad kom vi fram till – nu när den var konserverad?.

”Ett litet grått oansenligt föremål – troligtvis från en relieffibula.”

Efter konservering kunde vi se att det var vackert förgyllt föremål. I ock för sig- så, långt passar det in i tolkning att föremålet skulle ha tillhört en relieffibula.  Men efter konservering kunde vi konstatera att denna tolkning var felaktigt.

Ja ack, så fel. Efter konserveringen kunde vi se att ”triangels nedre del /dess bas” var facetterat och förgyllt. Det skulle den inte ha varit om den suttit fast  med dess nedre på relieffibulan. Här skulle det istället ha varit en brottyta & inte en förgylld yta.

Nej, allt tyder på att det lilla föremålet har suttit fastlödd på ett annat beslag- men frågan är vilket? Ja, det vet vi inte idag. Det är inte det enda små-föremålet som vi har påträffat. Vi har fler (i olika varianter). De kännetecknas av att vara välgjorda, med en mycket detaljerad ornamentik. De är också i flera fall förgyllda (som nedanstående).

 

På fotot syns det facetterade föremålet och dess förgyllda bas.

I förstoring ser vi att dekoren på detta lilla föremål är i det närmaste överdrivet. Man frågar sig – Varför? Även små föremål denna visar på en mycket högt driven hantverksskicklighet. Det krävs mikroskåp eller förstoringsglas för att se alla detaljer.

När vi ser den så här – så ser den ju bedrövlig ut! Men ser vi dess rätta jag?

Här ser vi de tre cirklarna ovanför triangeln – i närbild.