Forts … Motsättningen mellan minimalism och extrem detaljrikedom

Hoppas ni har det bra och njuter av solen, här kommer lite skön sommarläsning

Tillbaka till föremålsstudien. Artefakterna kan anhopas i olika grupper. De består av beslag och redskap som har tillhört vitt skilda utrustningskategorier, som exempelvis: magbälten, bältesväskor, betsel, sadlar, svärdsskidor, svärd, svärdsbälten och agraffer tillhörande klädedräkten etc. Föremål som direkt kan relateras till den beridna elitkrigaren.

Fysiska spår av dåtida elitkrigare

Att föremålen har tillhört en exklusiv elit framgår av att över 70 av dem är delvis förgyllda. Den rika förekomsten av förgyllda föremål funna i Finnestorp kan jämföras med fynd från den beridna eliten inom den europiska kultursfären. Liknande föremål finner vi till största delen i mycket enstaka praktgravar som har en utbredning från Högom i norr till Jakuszowize i södra Polen. Men det förekommer även enstaka föremålsfynd som har påträffats ända ner till Krimhalvön i Ukraina.

Utav Finnestorps stora samling av förnämt utförda föremål skall vi nu studera en utvald grupp, beslag till svärdsbälten och till hästbetsel. Beslag som är framställda och ornerade på ett snarlikt vis.

Vid närmare studie av blecken slås man av att många är täckta av en enastående ornamentik som är innehållsrik och varierande. Men innan vi går in på detaljer studerar vi först det övergripande intrycket som blecken ger betraktaren. Föremålen kännetecknas av en återkommande gestaltning som följer ett gemensamt tema. De karaktäriseras av täckande fält som är tudelade med förgyllda ytor respektive matta partier med niello. Genomgående för praktblecken är motsättningen mellan den yttre och omgivande matta grå ytan och den centrala guldskimrande och näst intill skinande ytan. Den sistnämnda har skapats av en guldlegering.

Uppenbart är att all ornamentik oftast är samlat inom det förgyllda partiet, men det finns avvikelser. Hos vissa bleck finns ett band bestående av ett enkelt triangelmotiv inom det matta niello fältet. De anspråkslösa stämpelsymboler står i kraftig kontrast till den ornamentikrikedom som förekommer inom det förgyllda fältet, där det finns en stor variation av vackra symbolmotiv. En generell iakttagelse av blecken är att inom det förgyllda partiet blandas återkommande flera olika figurelement. Vi känner igen detta hos exempelvis betselbeslagen.

Karaktäristiskt för dessa bleck är att dess ornamentik har åstadkommits genom att stämpla in varje enskild symbol. Detta har utförts med en puns, ett redskap som kan liknas vid en blyertspenna där själva spetsen hos ”blyertspennan” har utformats som en minimal stämpel. I punsens motsatta ända har man slagit till med en simpel hammare. Med en enkel knackning, så har – vips – stämpelns mönster överförts till silverplåten.

För mig är det en gåta hur smeden har kunnat utforma och framställa mönster som är så komplexa, detaljerade och precisa på en sådan minimal yta. Varje mönsterdetalj motsvarar endast några få millimeter.

Stämpelmotiven

Stämpelmotiven kan grovt delas in i flera olika grupper. Det finns de som är mycket enkla (exempelvis en halvcirkel, en punkt eller en enkel triangel) till de mer komplicerade symbolerna med motiv som utgörs av exempelvis en triangel med en cirkel/punkt i dess centrum, en triangel vars innersta parti är fyllt med lutande linjer eller med linjer som korsar varandra och andra varianter som har utformats med en större cirkel som i sin tur innehåller en/eller flera mindre cirklar i dess centrala parti.

De mest komplicerade stämpelfiguren har en kombination av flera olika stämplar som tillsammans bildar en komplex symbolik. Här sticker vissa stjärnmönster ut. Låt oss ta en närmare titt på ett dylikt exempel på ett pältehänge (se bild). Här ser vi en vacker stjärna. För att framställa stjärnan har de använts minst tre olika punsar. I centrum finns en stämpel vars form utgörs av en cirkel: Denna har i sin tur en inre cirkel. Ser vi till stjärnans strålar är de formade som långutsträckta, smala trianglar. Varje triangel har i sin tur gestaltats med två parallella linjer. Slutligen, ytterst på ”strålens utsträckta triangelspets” finns en fylld punkt. Sammantagen en mycket vacker figur. Vars alla detaljer ger blecket en exklusiv utformning.

Sammantaget kan vi se att förgyllningen och den överdådiga stämpelornamentiken får blecken att inte bara skina utan rent av gnistra i solljuset.

Varför denna överdådiga detaljrikedom? Det tar jag mig an nästa gång tills dess hoppas jag att ni njuter av sommaren.

/Bengt Nordqvist

Bärbar konst (portable art) är ett signum för föremålen från Offerplats Finnestorp

Då är jag tillbaka. Från djupaste mörker till dagens strålade solsken.

Jag hade tänkt att titta närmare på ett återkommande fenomen som kännetecknar Offerplats Finnestorp. Det en stor grupp föremål vars visuella uttryck kan beskrivas som bärbar konst.

Det första man först slås av när man studerar föremålen från Finnestorp är hur välbevarade de är! De har legat år ut och år in i våtmarken och har sedan vid konserveringen omvandlats tillbaka till något som kan liknar ett i närmaste nyskick. De förefaller se likadana ut som när de ursprungligen lades ner i offerplatsens sankmark. De har legat här, medan omgivningen återkommande har skiftat från värme till kyla i mer än 1 500 år! Detta säger något om föremålens kvalité som kan spåras tillbaka till de extremt hantverksskickliga guldsmederna som skapat föremålen. Finsmeder som till vår glädje tillverkade dessa fantastiskt vackra föremål.

Motsättningen mellan minimalism och extrem detaljrikedom
Innan vi går in på andra föremål som visar den bärbara konsten detaljrikedom så börjar jag där vi slutade med Odinspännet utifrån detta sammanhang. Avbildningen av Odens huvud har många detaljer. Notera att Odens huvudparti är lika litet, eller mindre, än storleken hos spetsen på ditt lillfinger. Trots dess minimala storlek kännetecknas detta fantastiska mobila konstverk av ett stort antal beaktansvärda detaljer. Först dess huvudform som jag skulle beskriva gestalta ett förhållandevis runt till femkantigt ansikte. Han har en markerad haka. Kanske även höga kinder. Han har en distinkt och markerad näsa. Näsa är inte uppnosig, utan rak med något breda näsvingar. Han har en minimal mustasch som har gestaltats som en punsad punktlinje. Han har en liknande linje även vid tinningen. Han har en mycket markerad frisyr. Håret är format som en kraftig kalufs. Han har en markerad mittbena där håret har ett tydligt fall åt sidorna. Sammantaget ett väldigt detaljerat konstverk i miniformat. Först i uppförstoring är det möjligt att se alla detaljer (se tidigare inlägg).

Nästa gång beskriver jag bleckens detaljrikedom

Ha en skön sommar

/Bengt Nordqvist

Symboler

På Odin spännet finns ett huvud och på den avbildade personens kinder finns tre tydliga symboler. Det är en cirkel med mittpunkt. Varför har han dessa symboler?

Flera år tillbaka hade jag en dialog med Troels Brandt kring dessa symboler på Odin spännet. Han fick mig att reagera på en beskrivning av Herulerna:
“Here strolls the Herulian with his glaucous cheeks, inhabitant of Ocean’s furthest shore, and of one complexion with its weedy deeps.” (från –“Sidonius Apollinaris, Letters. Tr. O.M. Dalton (1915) vol. 2. pp. 138-175 ; Book VIII”).

Men – hur skall man tolka ordet ”glaucous cheeks”?
– om man gör det enkelt för sig så kan man slå upp ordet hos Wikipedia.
Och där står:
Glaucous (from the Latin glaucous, meaning ”bluish-grey or green”, from the Greek glaukos) is used to describe the pale grey or bluish-green appearance.
Så frågan är om det skall tolkas som en tatuering?
Är det som vi ser på Odin spännet tatueringar?

Praktremsöljan: Ögonen är olika avbildade. Hur kan det tolkas?

Asymmetriska ögon – Varför? Vi vet att Odin offrade ett av sina ögon…
Vi vet att Odin offrar sitt ena öga – men vi vet inte om det höger eller vänster öga.. Eller?
Ovan ser vi söljans båda ögon.
Ögat finns avbildat i söljans dosa. I dess mitt finns en ministav.

Staven består av tre skilda delar.
1/ Det är dels en stav.
2/ På denna finns en hemisfär (avbildningen av ett halvt öga/ ett halvklot eller en halv sfär).
3/ Basen av staven ”växer” fram ur en markerad cirkel.
4/ Det som saknas är den del som funnits mellan dosan och hemisfären. Min tolkning är att det har varit någon form av glastrissa som har haft en ljusblå färg för att ge en illusion av vatten.
5/ Notera – sett från ovan – är att min kontroversiella tolkning av dessa detaljer är att ”cirkel med en punkt i dess mitt” återger Odins öga…

Praktremsöljan

Då kör vi några favoriter i repris, som lovat:


Offerplats Finnestorp har ett föremål som kan ses som en symbol för alla dessa undersökningar. Det föremål jag tänker på är Odin spännet.
Jag har studerat hela spännet. Men här på hemsidan kommer jag presenterat några av dessa slutsatser. Här kommer några delar av min analys angående praktremsölja. Alla delar av söljan är översköljd av en mängd detaljer. Jag kommer här delge er några enstaka av dessa konstateranden (för det finns massor av symboler). Resterande får ni vänta på.. Eller snarare några tolkningar kring alla dessa symboler som exponeras på detta föremål.
Söljan består av tre skilda delar.

-Dosan
-Bygeln
-Tornen

God jul och gott nytt!

En makalös historia

Nu skall jag berätta om en helt osannolik historia. Jag har en personlig arkeologisk historia som sträcker sig tillbaka till ett annat århundrade. Det startade när jag pryade på Vänersborgs museum. Det var början på 1970-talet. Museets personal var väldigt pedagogiska, så jag fick chans att vara med på en serie olika uppgifter som att vara med på arkeologiska utgrävningar, konservera föremål etc.

Men när jag går in till den dåvarande museichefen, blygt, ödmjukt och frågar om sommarjobb. Då kastar jag fram ett förslag. – ”jag kan ju kanske hoppa in som vaktmästare när han har semester”. Ja, det pep det ur min mun. Då kastar sig den, annars lugna och strikta museichefen. Han kastar sig över det gigantiska ekbordet. Han riktar sitt pekfinger mot mig och säger –”Bengt, vi har andra planer för dig”. Resten är historia, min historia.

Men nu tittar vi närmare på dagens historia. Vi jobbar vidare på att slutföra framställa CTB:en (Coffe table boken). Men parallellt med detta arbete har jag beskrivit-hundratals och åter hundratals, hundratals fantastiskt vackra föremål. Ett gigantiskt arbete som stundtals drivit mig till YYYXXX. Jag har nu behandlat och beskrivit alla blecken till betsel, sadlar och vapen som svärd och dess underbart vackra föremål. Det har varit ett spännande arbete.

Så nu till jul tänkte jag ge er en present i form av en djupare inblick i Finnestorpens magiska värld. Så låt mig ge några exempel på vad som kommer att finnas i boken om fynden: Vi startar med exempelvis peltehängen. (Bättre bilder kommer att finnas i boken)

Peltehänge, Lnr. 1324: a-b
Grupp: 1
Upphängning: Gångjärnsled (fragmentarisk).
Fästeplatta: saknar fästeplatta.
Material: Brons, silver.
Konstruktion: En undre massiv bronsplåt och en övre rikt ornerad silverplåt.
Legeringar: Niello och förgyllning. Niello finns som ett band längs dess kant. All yta innanför är förgylld.
Ornament: Beslaget har en profilerad lunaform. Har motiv som är utförda i Sösdala stil. Det förgyllda partiet har även denna en lunaform. Motiven inom det förgyllda partiet består av en avgränsande prickad linje. Denna begränsningslinje utgörs av små fyrkantiga punkter. Direkt innanför denna möter dubbla halvcirklar med mittpunkt. I centrum finns en stjärna vars omkrets är omgiven av pyramidformade strålar och i dess centrum är uppbyggd av flera cirklar. Strålarnas spets möter en punkt. Denna stjärna flankeras av tre dubbelcirklar på dess båda sidor som förefaller vara tillverkade av två halvcirkelstämplar.

Vi måste visa upp de fantastiska sadelbeslagen. Här i Finnestorp finns unikt många varianter

Sadel valvbeslag, Lnr 466
Grupp III
Material: Brons
Fäste: En nit med nitbricka i beslagets båda ändar
Hål för sadelring: Har hål för märla till en sadelring
Konstruktion: Gjutet bronsbeslag. Svagt U-format i tvärsnitt. Sett från sidan har beslaget en svagt böjd form. Utvidgade partier vid sadelringshål (”vingformade”).
Dekor och gestaltning: Linjedekor på dess rätvinklade ändparti och på dess utvidgade partier. Det ena ändpartiet var svagt rundat.
Kommentar: En fragmentarisk del av trävalvet är bevarat’. Detta lilla trästycke har vedartsbestämts till ek. Vid utgrävningstillfället satt sadelringen kvar i hålet. Sadelringshålet är kraftigt utvidgat på grund av slitage.

Sedan har vi beslagen som suttit vid bettet.

Betsel beslag, Lnr. 1228, Lnr. 1125, Lnr. 122, Lnr. 120
Material: Brons och silver.
Konstruktion: Gjutna bronsbeslag. De utgör beslag till tygeln (jmf Lnr 1183).
Ornament, gestaltning: Hästhuvudformade tygelbeslag till betsel. De har utformats med en markerad mule och ögon i en detaljerad utformning. Där Lnr. 1228 har en 3-dimensionell gestning. Beslagen har ornerats med en enkel linjedekor längs dess sidor (Lnr 120 saknar linjedekor). Gemensamt är att de har en hästhuvudform i dess ena ända medan i dess motsatta del övergår deras hals successivt i en triangulär utformning. Mulens spets övergår och avslutas i en cirkulär utformning. Detta parti döljer en nit. Beslag, Lnr 1228, vars välbevarade nitfäste visar att ovansidan är täckt med en stor silverskålla (Lnr 1228). Denna döljer en nit med tillhörande nitbricka. Beslag, Lnr 1228, vars triangulära del delvis är skadad finns spår efter ett nithål (jmf med Lnr.1170). Beslagen har en skålad utformning (vilken är skönjbar från dess undersida). I deras triangulära del övergår beslaget från en skålad till ett vinklat hålrum (i tvärsnitt).
På två beslag har djuren försetts med en halsring (Lnr 1228, Lnr 120). Ett beslag förefaller ha försetts med en halskrage bestående av tre ringar (Lnr 1125). Ett beslag (Lnr 120) har utformats med ett djurhuvud med en märklig långsträckt utformning med utstickande ögon och en besynnerligt markerad mule. Dess näsborrar är besynnerligt utformade med cirkel och mittspets. Ett enklare beslag, Lnr 122, har utformats som ett kraftigt steriliserat djurhuvud och vars ögon har en snarlikt utformade motsvarande näsborrarna (jämför Lnr 120). Beslaget saknar halsring.
Kommentar: Alla tygelfragmenten har skadade och fragmentariska ändpartier och därmed saknar de partiet för infästningen till betselringen.

Icke att förglömma tygelkedjorna. Dessa har gjort Finnestorp berömt.

Tygelkedja, SHM Lnr. xxx; Lnr. 1143, Lnr. 1253, Lnr. 1290
Material: Brons
Konstruktion: Kedjorna består av gjuten bron formade som länkar och ringar.
Ornament, gestaltning: Tygelkedjans länkar har utsvängda ändpartier. Dess fiskstjärtsformade partier har försetts med linjedekor. De smalare partierna på länkarna har en enkel vulst. Ringarna har ett tjockare inre parti som är visuellt på utsidan. På insidan är ringen flat. Ringarna har försetts med diskret linjedekor på ovansidan.
Kommentar: Tygelskedjan är fragmentarisk.

Åsså går vi in på vapnen…. Nej lite får vi allt spara till nästa gång….

Ha det nu så gott

önskar jag er

/Bengt Nordqvist

Och God Jul och Gott Nytt År!

Önskar vi er på Stiftelsen offerplats Finnestorp

Röntgen gör det osynliga synligt

När vi grävde den sista offergropen hade vi erhållit en gedigen kunskap kring dessa unika anläggningar och valde att testa en ny metod för att ta upp materialet. Vi friade anläggningen från det omkringliggande materialet och sen tog vi upp den som ett preparat.

För att klargöra vad offergropen innehöll bestämde vi oss för att röntga innehållet. Detta tog oss till Riksantikvarieämbetet på Gotland, där de har en kraftfull röntgen. Ja, faktiskt en så kraftfull röntgen att vi fick flyttas utomhus. Vi hamnade i övergiven stridsvagnsbunker, för att erhålla största säkerhet.

Vi hade en intension att försöka framställa en 3D-modell. Men detta lyckades vi inte med. Men vi fick en strålande bild av innehållet (ursäkta göteborgsvitsen).

Det utfördes flera analyser på de beslagsdetaljer som ”stack ut” från sedimentsklumpen.

Mikroskopering av preparat

Här fick vi återigen bevis på att det är kompletta betsel som nerlagts i offergropen. Vi kan skönja att själva järnbettet är upplöst. Men samtidigt finns det många metallbeslag som är välbevarade.


Vilka jämförbara fynd finns det?
På offerplatsen har vi påträffat flera olika utförande av praktbetsel. De mest spektakulära är de med förgyllda bleck. Men det nu aktuella betslet saknar dessa beslag. I stället är det rikligt försett med silverskållor som fästs på läderremmarna. Skållorna sitter placerade tätt, tätt, i en enda lång rad.
Liknande dekorativt ornerade betsel finner vi i graven från Högom.

Publicerat med tillstånd av Ramqvist (ur Ramqvist 1992)

Det låter kanske som en paradox men på sadelbeslagen från Finnestorp finns gestaltningar av hästhuvuden. På beslagen avbildas bland annat ögon, mule, näsborrar och även enkelt avbildade betsel.

Sadelbeslag Finnestorp

Avbildningen visar att det funnit korsande läderremmar på betslet. Liknande betsel förekommer även på moderna betsel. Röntgen visar även att andra beslag ingår i betslet. Bettet flankeras av större djurhuvudformade beslag. I denna bild går det att skönja att beslaget gestaltar hästhuvuden. I det tidigare framgrävda fyndmaterialet förekommer liknande beslag. De har exempelvis samma stora runda nitfäste längst ut på beslaget. På bilden förekommer även ett beslag som har en avrundad ände och i dess andra ände två stora nithuvuden. I vårt tidigare framgrävda material har vi flera liknande beslag. Här visas ett förgyllt exempel.

Röntgenbild av preparat
Beslag från Finnestorp
Tränsbett från Finnestorp

Till nästa gång, ha det gott!

Bengt Nordqvist