Så extremt vackert! Tygelbeslag – med överdriven ornering

I fyndmaterialet från Finnestorp finns en stor mängd förgyllda beslag till betsel. De är rikt ornerade med stämpelornamentik. Många av de återkommande mönstren utgörs av stjärnor, rosetter, rader av punkter, halvcirklar och pyramider etc.

Så låt oss ta en närmare titt på ett av dessa beslag.

Ovan ser vi ett tygelbeslag – frontalt och från sidan. Nedan finns ett uppförstorat parti av blecket. För att få en närmare beskrivning har jag kopierat den beskrivande texten som är ett utdrag från manuset ur den kommande fyndpublikationen – Fynden i Fokus:

Betsel Bett beslag, Lnr. 663
Material: Brons, silver och förgyllning.
Konstruktion: Ett tygelbeslag som har utformats som ett rektangulärt bleck. Det består av en undre stabiliserande bronsplåt med ett övre tunt, förgyllt och rikt ornerat silverbleck. Beslaget har en utsträckt rektangulär form. I de fyra hörnen finns hål för nitar som är avsedda för tygels läderrem. Ena kortsida övergår i ett smalt ringformat bleck som har omslutit betselringen. Denna del av beslaget har varit täckt av ett enkelt silverbleck.
Ornament, gestaltning: Beslaget har ornerats med ett yttre matt yta i niello och ett centralt glänsande parti som är exklusivt utformat. Silverbleckets förgyllda yta är helt täckt av stämpeldekor i Sösdalastil. Stämplarna utgörs omväxlande av rosettmönster, trianglar med mittpunkt samt punktformade linjer. Rosettmönstret har formats med fyra ovala stämplar som positionerats i rosettform
(se bild nedan). Kombination av ett matt grått fält som inramar det förgyllda partiet, är ett sofistikerat sätt förstärka det imponerande gyllene intrycket.

Mönstren har tillverkats av små smala punsar. Den enskilda stämpeln är ofta högkvalitativt utförd. Vissa stämplade pyramider har även ett inre mönster bestående av en punkt alternativt en cirkel eller flera snedstreck. Men de enskilda stämplarna är så små att deras fina mönster blir skönjbart först efter att de har förstorats upp i en betydligt större skala. Ser man dessutom till att de endast är några millimeterstora är det obegripligt hur dessa stämplar har kunnat tillverkats. Jag är osäker om liknande verktyg kan framställas för hand idag. Förutom detaljrikedom, så är beslagen ”översköljda” av stämpel på stämpel. Alla tätt placerade. Inom de förgyllda partierna är de enskilda dekormönstren så tätt placerade att det inte finns något möjlighet för ytterligare stämpelmönster. Det förefaller som att de har varit ”rädda för tomrummet”. Denna stil kan förknippas intimt med uttrycket horror vacui, ”rädsla för tomrummet” (se wikipedia ”Den grekiska antikens konst”).

Sammantaget ger de ett intryck av gyllene, glänsande, gnistrande och verkligen ett respektingivande intryck. Hästar med glimmande gyllene utrustningar måste ha imponerat på sin samtid.

Tygelbeslag närbild

Låt oss titta närmare på beslagets enskilda punsdetaljer. Låt oss beskriva mönstret genom att gå från kanterna in mot centrum: ”Det mattgrå partiet har en linje med ”pyramider med inre punkt”. Dessa är placerade in mot det förgyllda partiet. Det yttre partiet inom förgyllningen utgörs av en linje med punkter. Därefter en linje med pyramid innehållande inre punkt. Linjen möter motvänd en linje med pyramider innehållande inre punkt. Tillsammans ger de ett intryck av ett ”blixtlås-format” mönster. Därefter kommer ånyo en linje med punkter. Dessa punktlinjer bildar avgränsningslinjer gentemot symbolmotiven. Påföljande mönster utgörs av rosetter bestående av fyra ovaler. Därefter återigen en punktlinje. På nytt mötande pyramidlinjer med inre mittpunkt som bildar ett centralt ”blixtlås-format” mönster. Tillsammans ger de i det närmaste ett 3-dimensionellt intryck.

Jag vill återigen påminna er att jämföra denna uppförstorade bild med det ovanstående i naturlig storlek.

Nästa Guld, guld – tonvis med guld

/Bengt Nordqvist

Sadelbeslagen visar vägen

Det kan låta orimligt, men det är sadelbeslagen som indikerar vilka betsel de beridna krigarna har nyttjat.… Absurt kan det tyckas .. men fortfarande lika sant..

Så, låt oss ta en närmare titt på ett av dessa beslag..

Sadelbeslag från Finnestorp

Vi kan se hästens olika karaktärsdetaljer. Vi ser mulen och ögonen, men noterarar ni att hästens hals är försedd med dubbla halsringar? Eller är det helt en guldhalskrage? Guldhalsringarna är skulpturalt utformade. Men det som också är tydligt återgivet är avbildningen av ett betsel. Ser ni korsformen och det tvärgående bandet över mulen?

Var har vi sett detta tidigare?

Jo, givetvis från ryttargraven i Högom.




Publicerat med tillstånd av Ramqvist (ur Ramqvist 1992)
Publicerat med tillstånd av Ramqvist (ur Ramqvist 1992)

Till min glädje kunde jag också konstatera att mitt barnbarn Timea hade ett snarlikt betsel på hennes häst…

Bengt Nordqvist

Minisöljan

Säregen utformning

Av de tre exemplaren från förra blogginlägget, ska vi titta närmare på denna lilla bronssölja som ser väldigt anspråkslös ut.


Med en närmare titt, så kännetecknas beslaget av att nitplattan är rektangulär. Den har spår av en nit som i sin tur har varit fäst på en läderrem. Söljan saknar nålen (tornen). Själva bygeln har en väldigt säregen utformning. Den är skålformad och bygeln är väldigt kraftigt utformad i relation till söljan i sin helhet.


En enkel arkeologisk metod för att klargöra ett föremåls kunskapsinnehåll är att söka efter snarlika motsvarigheter. Så frågan man kan ställa sig är – finns det någon parallell till denna anspråkslösa sölja? Och i så fall vart skall man vända sig för att söka efter ett liknande föremål? En sådan jämförelse skapar möjligheter att tidfästa föremålet och dess funktion.


Tänkbara referensfynd är att söka bland de föremål som påträffats på samtida offerplatser eller i gravar. Praktgravar förekommer i enstaka fall och är glest utspridda över kontinentala Europa. Ingen av dessa fyndplatser innehåller liknande minisöljor.


Ja, då återstår egentligen bara en fyndplats. Men då måste vi ta oss norr över.

Stora likheter

Utanför Sundsvall finns Högom med dess rika kammargrav. Högom graven är den enda fyndplatsen i norra Europa med föremål som tillhört en folkvandringstida beriden krigare. När vi forskar kring Finnestorp så finns det många skäl att återkomma till denna grav och dess fynd.


Vid Högom har det grävts fram beslag och andra föremål till hästar samt vapen och krigarens personliga utrustningar. Graven är viktig ur ett Finnestorps perspektiv för att den är undersökt med en osedvanlig noggrannhet och skicklighet. Bevarandegraden är exceptionell eftersom exempelvis beslagen påträffades tillsammans med de läderremmar som de hade blivit fastnitade med för 1 500 år sedan. Fyndomständigheterna kommer att hjälpa oss i våra fortsatta tolkningar av många skilda fynd.


Ett av problemen med Finnestorp är att de flesta föremålen ligger utan samhörighet (kontext). Exempelvis så påträffas svärddetaljer som enskilda beslag. Det vill säga svärdsskidans beslag (munbleck, doppskor etc.), har grävt fram skilda från varandra och inte som en komplett svärdsskida. Därför är andra fyndplatser som har svärdsskidan bevarad i sin helhet väldigt viktigt för tolkningen av föremålen från Finnestorp. Detta gäller även vårt minimalistiska beslag med dess säregen utformning.


Så, låt oss jämföra vår lilla sölja med en liknande från Högom och vad innebär detta?

Sölja från Högom
(Ur boken; Högom I, Ramqvist P. Tillstånd att publicera bild har getts av P. Ramqvist)

Vilken funktion har då minisöljan haft?

Här och nu kommer vi titta närmare på krigarens personliga utrustning. Krigaren har haft ett midjebälte. På bälte har det funnits en komplett utrustning för en beriden krigare så som dolk, miniväska, skinnpung, pincett, eldon med mera.


Det mest sannolika är att vår minisölja också har varit en del av en dåtida utrustning. En närmare studie visar att väskan, som sitter på bältet och som innehållit kammen, har förslutits av en liten minisölja. Söljan på väskan har samma utseende som vår minisölja. Därmed sluts cirkel. Vi har funnit en direkt motsvarighet som visar söljans praktiska funktion. Vi kan även konstatera att söljan är från tidsperioden 500 e. kr.

Midjebälte från Högom
(Ur boken; Högom I, Ramqvist P. Tillstånd att publicera bild har getts av P. Ramqvist)

Ha en go sommar

Bengt Nordqvist

Beridna elitkrigare

Undan för undan växer en bild fram av beridna elitkrigare som rört sig ut över det dåtida Europa. Dessa krigare förefaller ha haft en serie identifierbara attribut. Ett sådan kännetecken skulle kunna vara exklusiva guldskimrande hästutrustningar. Med denna uppfattning kan vi söka oss vidare.

Men först, hur var det med det runda betselbeslaget (fig 1 och Fig 3, i förra inlägget) med en spets i dess mitt? Vad kan denna form associeras med? Spontant anser jag att spetsen uppenbarligen kan liknas med en dåtida rund sköld med dess sköldbuckla. Med denna jämförelse blir fortsättningen av tolkningen spännande.

Det finns en mycket känd avbildning av Stilico (länk se nedan). Han var en framgångsrik ledare för den västromerska armen. Bland hans allierade trupper och motståndare finner vi olika grupper av bland annat goter. Under de återkommande krigen fanns goterna vid hans sida eller på motståndarnas sida. Stilico blev under slutet av 300-talet kejsare av Västrom. Han drog sig sen tillbaka till Ravenna i nordöstra Italien efter att ha blivit politiskt utmanövrerad och sedermera avrättad ca 408 e. kr. Därefter trycker de germanska trupper sig fram via alperna. Deras ledare Alaric tar sig snabbt ner mot Rom med sin arme som kan ha uppgått till 30 000 man. Denna gigantiska armé intar så småningom staden Rom som ödeläggs.

Stilicho – Stilicho – Wikipedia

Efter denna ”historiska utflykt” tar vi oss tillbaka till avbildningen av Stilicho. Han är avporträtterad med ena handen vilande på en sköld. När man studerar hans sköld så är det uppenbart att sköldbucklan är spetsig och facetterad. Om vi nu tittar tillbaka på det runda betselbeslagets spets som symbol för en sköldbuckla, så framträder en spännande tolkning. Beslaget från Finnestorp skulle alltså härröra från en beriden elitkrigare. En fantasifull tanke är att han kanske kan antas ha varit en av de tusentals krigare som stred tillsammans med eller mot Stilicho. Det innebär även att denna krigare har en utrustning som kan dateras till ca 400 e. Kr. Frågan är om hans hästutrustning har tillverkats i det dåtida Italien?

Centimeterstor – men med en spännande historia
I fyndmaterialet från Finnestorp finns många olika söljor (spännen). De flesta är tillverkade i gjuten brons. Oftast med en hög hantverksskicklighet. Mycket få är enkelt utformade och tillverkade av järn.
Nedan visas tre skilda varianter av minisöljor. De finns i många olika former beträffade söljornas bygel, torne och dess nitplatta. Här ser vi exempel på där de har gestalts i tre skilda utföranden. De har varit fästade på en läderrem med en nit eller flera nitar.

Till nästa gång…

Ha det gott

Bengt Nordqvist

Enbart guld som glänser

En presentation av ett urval av föremål från Offerplats Finnestorp
Det kan vara väldigt spännande att vara arkeolog.
Nu och här har jag en ambition att delge ge er denna fascination och upptäckarglädje. Jag kommer peka på en serie föremål från Finnestorp som tar oss ut på ”spännande intellektuella och fantasieggande kunskaps resor”

Föremålen och dess historia kommer peka både hit å dit. Det innebär omtumlande och i många fall tankeväckande tankar och presentationer.

Enbart guld som glänser

De föremål som vi har grävt fram är i många fall guldglänsande och mycket exklusivt utformade. Nedan ser vi ett av de praktfulla beslagen som kännetecknar flera av Offerplats Finnestorps exklusiva betsel (fig 1). Denna är utförd på det klassiska viset som kännetecknar de förnäma beslagen från denna plats. Längst dess kanter har de en matt och grå nyans. Det är en legering som benämns niello. I centrum på detta beslag finns samma matta yta. Partiet däremellan är förgylld och rikt ornamenterad. Där finns stämplade mönster i form av halvcirklar och begränsningslinjer i form av inpunsade, punktformade rader (fig 2). Allt utförd med en stämpelteknik som vi benämner Sösdalastil efter en fyndplats i norra Skåne. Beslagets yta är skadad på grund av flera yx- eller svärdshugg.

Sett från sidan är det uppenbart att det i beslagets mitt finns en framträdande spets. Den är tydlig och kraftfullt utformad. Den är även facetterad (fig 3). Spetsen har formen som en facetterad sköldbuckla. Det verkar som om att detta beslag utgör den naturliga länken för att ta oss vidare. Men låt oss återkomma till detta beslag lite senare.

För att komma vidare måste vi studera fynd som påträffats nere på kontinenten. På orten Unterseibenbrunn i Österrike, har påträffats en grav med rika fynd (se länk nedan). Denna innehöll beslag till exklusiva hästbetsel. När man studerar beslagen närmare har flera en spets i beslagets mitt. Dessa spetsar är tydligt facetterade. (se länk nedan). Återigen ser vi spåren efter en beriden elitkrigare med hans/hennes förgyllda betsel.

sosdala-untersiebenbrunn3.jpg (766×1024) (uw.edu.pl)

Ha det gott

/Bengt

Bild 1
Bild 2
bild 3

Gott och blandat kring Offerplats Finnestorp

Under de kommande månaderna kommer jag behandla olika aspekter kring Offerplats Finnestorp. Men även tankar kring några av våra sidoprojekt kommer också presenteras. Först ut är ”Enbart guld som blänker” – som berör ett av praktblecken till betsel. Därefter kommer ”Centimeterstor – men med en spännande historia” – som är en djupdykning kring en av våra minisöljor. Senare kommer ”Sadelbeslag visar vägen” – som är studie kring hur sadelbeslag beskriver hur vissa av deras betsel har sett ut. Ytterligare en aspekt ryms i rubriken ”Så överdrivet vackert!”- här diskuteras kring vissa betselbeslag som är rikt ornerade. Presentationen går sedan vidare med” Guld, guld – tonvis med guld” – här redovisas mina diskussioner kring de fantastiska guldfynden som påträffats i Götaland. Under denna rubrik kommer också förklaras varför det endast har påträffats ett enda guldmynt (Solidus) i Västergötland. Samtidigt som det förekommer kilovis av bearbetade guldföremål. Här kommer ni få svaret kring denna skillnad mellan östra Sverige och Västergötland

Håll er friska!
Ha det gott
Bengt

Strontium – varifrån kommer hästarna?

Hästbenen från våtmarken i Finnestorp kan vara lämningar av lokala bygdeoffer i fruktbarhetsriter eller för att blidka gudarna av andra anledningar. De kan också vara krigsbytesoffer för att tacka för en viktig seger. En central fråga är var hästarna som offrades hade sitt ursprung. Benfynden från våtmarken kan kanske hjälpa till med svaret. De är en viktig pusselbit i förståelsen av hur offermossen användes och hur den fungerade i lokalsamhället för 1500 år sedan. Genom att mäta halten av grundämnet strontium i emaljen på hästtänderna kan man få antydningar om var hästarna växte upp. Strontium finns naturligt i berggrunden, i skiftande mängd inom olika geologiska områden. Genom foder och vatten får hästen i sig strontium som inlagras i emaljen när den bildas. Just nu pågår strontiumanalyser av hästarna från Finnestorp på Arkeologiska Forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Vi kan nog förvänta oss ett resultat som visar att en del hästar var lokala medan andra kom längre bort ifrån. Hästen var ett statusdjur som ingick i gåvocirkulation för att säkra allianser, bygga nya nätverk, blidka fiender och kanske också som brudgåva. En praktfull häst var bland det värdefullaste som kunde skänkas. Det är viktigt att ha i åtanke när resultaten från analyserna ska tolkas. Fyndet av en häst som växt upp långt från Finnestorp behöver inte betyda att den härrör från en slagen fiendehär. Den kan lika gärna vara en prestigefylld gåva från en mäktig härskare till en annan.

Liten bit av skalltak, ett av totalt 6 benfynd av människa funnet i Finnestorp. Strontiumanalyser görs även människobenen för att ta reda på om det är kvarlevor av lokalbefolkningen, alternativt av personer längre bort ifrån, som hamnat i våtmarken

/Maria Vretemark
Västergötlands museum

Spår av styckning

Hästbenen från Finnestorp har påträffats utspridda i våtmarken utan att vara individanknutna och utan anatomisk ordning. Det är alltså inga hela kadaver som hamnat i vattnet utan enbart lösa delar. På flera av benen finns skärspår och ibland huggspår som visar att hästarna blivit flådda, kropparna styckade och att köttet har karvats loss. Ett möjligt scenario utifrån benens vittnesbörd i Finnestorp skulle kunna vara att hästarna dödats i samband med blot och offerceremonier. Kropparna har flåtts och köttet har ätits vid rituella måltider som troligen också inbegrep inälvor och blod.

Benen har sedan slutligen deponerats i vattnet. Det finns inga spår av eldpåverkan på hästbenen. Det gör det däremot på benen från får/get som alla utom ett är funna i en härd på en ö i våtmarken.

Exempel på tunna skärspår på hästbenen, överst ett mellanfotsben och underst ett revben. De visar att hästarna flåddes och att köttet togs tillvara innan benen hamnade i vattnet. Foto taget av Maria Vretemark

/Maria Vretemark
Västergötlands museum

Fyratusen hästben

Benmaterialet som tagits tillvara vid utgrävningarna i Finnestorp, i olika omgångar sedan 1902, väger totalt ungefär 50 kilo och utgörs av drygt 4000 fragment. Det är i stort sett bara hästben som har påträffats (99 %) vid sidan av enstaka ben från nöt (7 st), svin (6 st) får/get (8 st) och människa (6 st).

Benfördelningen visar att alla olika kroppsdelar av häst finns representerade i materialet även om tänder dominerar. Att just tänderna överväger beror på att bevaringsgraden tyvärr är ganska dålig. Den hårdare emaljen har stått emot nedbrytningen bättre än den mjukare benvävnaden i resten av skelettet.

Av längden på de fåtal ben som bevarats helt intakt kan man räkna ut att mankhöjden på hästarna i Finnestorp låg mellan 128–144 cm, dvs som en nutida islandshäst eller fjordhäst ungefär. Med dagens mått mätt var det alltså inga stora hästar som järnålderns västgötar hade men likväl snabba, uthålliga och starka nog att bära en vuxen man eller dra ett tungt lass.

Detalj från Sparlösastenen där man ser en ryttare till häst. Av proportionerna framgår att järnålderns typ av häst inte var så stor vilket också tydligt framgår av benen från Finnestorp. Foto Hans Sjögren, Västergötlands museum

/Maria Vretemark
Västergötlands museum

Benfynden i våtmarken – nya forskarrön

Under vintern kommer osteolog Maria Vretemark under fyra delar berätta för er om våra hästben och forskningen runt dem. Hon börjar med våtmarken och hästens roll som offer. Under året hoppas vi även få svar på fortgående analyser och forskning runt våra intressanta ben. Så följ med.

Våtmarken

Några av de viktigaste våtmarksfynden i Sverige, där det ingår en stor andel djurben, kommer från Finnestorp och från Skedemosse på Öland.

Våtmarken i Finnestorp har grävts ut vid flera olika tillfällen och varje gång har man funnit hästben. C14-dateringar visar att offerhandlingar har skett här under en längre tidsperiod, från ca 100–600 AD, med en koncentration till 400–500-talen. Benen skulle alltså kunna vara resultat av återkommande offerritualer under flera hundra år, i en våtmark som användes av människor från ett större område.

Att våtmarken i Finnestorp är ett rinnande vatten som inte fryser till helt på vintern hade troligen betydelse för valet av offerplats. Mörkret och den bitande kylan hotade människor och djur.

Lidans slingrande väg genom landskapet. Centralt i mitten ser ni Händenebäckens utlopp. Foto Caj Carlstein

Hästen, det viktigaste offerdjuret

Hästen var ett speciellt djur under skandinavisk järnålder. Hästen kopplades till krigaren, till aristokratin och till kulten. Religiösa riter med hästoffer som en central del i fruktbarhetskulten fanns som gemensam idé över hela Europa. En praktfull häst var bland det värdefullaste som kunde skänkas. Det är viktigt att ha i åtanke när resultaten från analyserna ska tolkas.

I våtmarksoffer framträder hästen vanligen som det överlägset viktigaste, ibland till och med det enda offerdjuret. I samtida benmaterial från boplatser utgör häst däremot oftast bara 4–5 % av djurbensmaterialet. Det är alltså en påfallande skillnad mellan mossar och boplatser som tydligt pekar ut benfynden i våtmarkerna som avvikande, som spår av speciellt utvalda offerdjur.

Hästbenen från våtmarken i Finnestorp kan vara lämningar av lokala bygdeoffer i fruktbarhetsriter eller för att blidka gudarna av andra anledningar. De kan också vara krigsbytesoffer för att tacka för en viktig seger. En central fråga är var hästarna som offrades hade sitt ursprung. Benfynden från våtmarken kan kanske hjälpa till med svaret. De är en viktig pusselbit i förståelsen av hur offermossen användes och hur den fungerade i lokalsamhället för 1500 år sedan.

Överarmsben från häst, funnet i Finnestorp 2004.

/Maria Vretemark
Västergötlands museum