Här kan ni ta del av Falköpings tidnings artikel om Bengt Nordqvist föreläsning på Västergötlands museum och berättelse om spännet.
https://www.falkopingstidning.se/2024-01-12/praktfyndet-som-lag-pa-ratt-sida-kommungransen
På Odin spännet finns ett huvud och på den avbildade personens kinder finns tre tydliga symboler. Det är en cirkel med mittpunkt. Varför har han dessa symboler?
Flera år tillbaka hade jag en dialog med Troels Brandt kring dessa symboler på Odin spännet. Han fick mig att reagera på en beskrivning av Herulerna:
“Here strolls the Herulian with his glaucous cheeks, inhabitant of Ocean’s furthest shore, and of one complexion with its weedy deeps.” (från –“Sidonius Apollinaris, Letters. Tr. O.M. Dalton (1915) vol. 2. pp. 138-175 ; Book VIII”).
Men – hur skall man tolka ordet ”glaucous cheeks”?
– om man gör det enkelt för sig så kan man slå upp ordet hos Wikipedia.
Och där står:
Glaucous (from the Latin glaucous, meaning ”bluish-grey or green”, from the Greek glaukos) is used to describe the pale grey or bluish-green appearance.
Så frågan är om det skall tolkas som en tatuering?
Är det som vi ser på Odin spännet tatueringar?
Asymmetriska ögon – Varför? Vi vet att Odin offrade ett av sina ögon…
Vi vet att Odin offrar sitt ena öga – men vi vet inte om det höger eller vänster öga.. Eller?
Ovan ser vi söljans båda ögon.
Ögat finns avbildat i söljans dosa. I dess mitt finns en ministav.
Staven består av tre skilda delar.
1/ Det är dels en stav.
2/ På denna finns en hemisfär (avbildningen av ett halvt öga/ ett halvklot eller en halv sfär).
3/ Basen av staven ”växer” fram ur en markerad cirkel.
4/ Det som saknas är den del som funnits mellan dosan och hemisfären. Min tolkning är att det har varit någon form av glastrissa som har haft en ljusblå färg för att ge en illusion av vatten.
5/ Notera – sett från ovan – är att min kontroversiella tolkning av dessa detaljer är att ”cirkel med en punkt i dess mitt” återger Odins öga…
Då kör vi några favoriter i repris, som lovat:
Offerplats Finnestorp har ett föremål som kan ses som en symbol för alla dessa undersökningar. Det föremål jag tänker på är Odin spännet.
Jag har studerat hela spännet. Men här på hemsidan kommer jag presenterat några av dessa slutsatser. Här kommer några delar av min analys angående praktremsölja. Alla delar av söljan är översköljd av en mängd detaljer. Jag kommer här delge er några enstaka av dessa konstateranden (för det finns massor av symboler). Resterande får ni vänta på.. Eller snarare några tolkningar kring alla dessa symboler som exponeras på detta föremål.
Söljan består av tre skilda delar.
-Dosan
-Bygeln
-Tornen
Nu finns även odensöljan att studera i 3D! Se här
Tack till Jonatan Berglund med stöd av Sara Lyttkens!
Vi drar igång det nya året med en pressrelease och en föreläsning på Västergötlands museum onsdagen den 10/1. För mer info se start sidan
En makalös historia
Nu skall jag berätta om en helt osannolik historia. Jag har en personlig arkeologisk historia som sträcker sig tillbaka till ett annat århundrade. Det startade när jag pryade på Vänersborgs museum. Det var början på 1970-talet. Museets personal var väldigt pedagogiska, så jag fick chans att vara med på en serie olika uppgifter som att vara med på arkeologiska utgrävningar, konservera föremål etc.
Men när jag går in till den dåvarande museichefen, blygt, ödmjukt och frågar om sommarjobb. Då kastar jag fram ett förslag. – ”jag kan ju kanske hoppa in som vaktmästare när han har semester”. Ja, det pep det ur min mun. Då kastar sig den, annars lugna och strikta museichefen. Han kastar sig över det gigantiska ekbordet. Han riktar sitt pekfinger mot mig och säger –”Bengt, vi har andra planer för dig”. Resten är historia, min historia.
Men nu tittar vi närmare på dagens historia. Vi jobbar vidare på att slutföra framställa CTB:en (Coffe table boken). Men parallellt med detta arbete har jag beskrivit-hundratals och åter hundratals, hundratals fantastiskt vackra föremål. Ett gigantiskt arbete som stundtals drivit mig till YYYXXX. Jag har nu behandlat och beskrivit alla blecken till betsel, sadlar och vapen som svärd och dess underbart vackra föremål. Det har varit ett spännande arbete.
Så nu till jul tänkte jag ge er en present i form av en djupare inblick i Finnestorpens magiska värld. Så låt mig ge några exempel på vad som kommer att finnas i boken om fynden: Vi startar med exempelvis peltehängen. (Bättre bilder kommer att finnas i boken)
Peltehänge, Lnr. 1324: a-b
Grupp: 1
Upphängning: Gångjärnsled (fragmentarisk).
Fästeplatta: saknar fästeplatta.
Material: Brons, silver.
Konstruktion: En undre massiv bronsplåt och en övre rikt ornerad silverplåt.
Legeringar: Niello och förgyllning. Niello finns som ett band längs dess kant. All yta innanför är förgylld.
Ornament: Beslaget har en profilerad lunaform. Har motiv som är utförda i Sösdala stil. Det förgyllda partiet har även denna en lunaform. Motiven inom det förgyllda partiet består av en avgränsande prickad linje. Denna begränsningslinje utgörs av små fyrkantiga punkter. Direkt innanför denna möter dubbla halvcirklar med mittpunkt. I centrum finns en stjärna vars omkrets är omgiven av pyramidformade strålar och i dess centrum är uppbyggd av flera cirklar. Strålarnas spets möter en punkt. Denna stjärna flankeras av tre dubbelcirklar på dess båda sidor som förefaller vara tillverkade av två halvcirkelstämplar.
Vi måste visa upp de fantastiska sadelbeslagen. Här i Finnestorp finns unikt många varianter
Sedan har vi beslagen som suttit vid bettet.
Betsel beslag, Lnr. 1228, Lnr. 1125, Lnr. 122, Lnr. 120
Material: Brons och silver.
Konstruktion: Gjutna bronsbeslag. De utgör beslag till tygeln (jmf Lnr 1183).
Ornament, gestaltning: Hästhuvudformade tygelbeslag till betsel. De har utformats med en markerad mule och ögon i en detaljerad utformning. Där Lnr. 1228 har en 3-dimensionell gestning. Beslagen har ornerats med en enkel linjedekor längs dess sidor (Lnr 120 saknar linjedekor). Gemensamt är att de har en hästhuvudform i dess ena ända medan i dess motsatta del övergår deras hals successivt i en triangulär utformning. Mulens spets övergår och avslutas i en cirkulär utformning. Detta parti döljer en nit. Beslag, Lnr 1228, vars välbevarade nitfäste visar att ovansidan är täckt med en stor silverskålla (Lnr 1228). Denna döljer en nit med tillhörande nitbricka. Beslag, Lnr 1228, vars triangulära del delvis är skadad finns spår efter ett nithål (jmf med Lnr.1170). Beslagen har en skålad utformning (vilken är skönjbar från dess undersida). I deras triangulära del övergår beslaget från en skålad till ett vinklat hålrum (i tvärsnitt).
På två beslag har djuren försetts med en halsring (Lnr 1228, Lnr 120). Ett beslag förefaller ha försetts med en halskrage bestående av tre ringar (Lnr 1125). Ett beslag (Lnr 120) har utformats med ett djurhuvud med en märklig långsträckt utformning med utstickande ögon och en besynnerligt markerad mule. Dess näsborrar är besynnerligt utformade med cirkel och mittspets. Ett enklare beslag, Lnr 122, har utformats som ett kraftigt steriliserat djurhuvud och vars ögon har en snarlikt utformade motsvarande näsborrarna (jämför Lnr 120). Beslaget saknar halsring.
Kommentar: Alla tygelfragmenten har skadade och fragmentariska ändpartier och därmed saknar de partiet för infästningen till betselringen.
Icke att förglömma tygelkedjorna. Dessa har gjort Finnestorp berömt.
Tygelkedja, SHM Lnr. xxx; Lnr. 1143, Lnr. 1253, Lnr. 1290
Material: Brons
Konstruktion: Kedjorna består av gjuten bron formade som länkar och ringar.
Ornament, gestaltning: Tygelkedjans länkar har utsvängda ändpartier. Dess fiskstjärtsformade partier har försetts med linjedekor. De smalare partierna på länkarna har en enkel vulst. Ringarna har ett tjockare inre parti som är visuellt på utsidan. På insidan är ringen flat. Ringarna har försetts med diskret linjedekor på ovansidan.
Kommentar: Tygelskedjan är fragmentarisk.
Åsså går vi in på vapnen…. Nej lite får vi allt spara till nästa gång….
Ha det nu så gott
önskar jag er
/Bengt Nordqvist
Och God Jul och Gott Nytt År!
Önskar vi er på Stiftelsen offerplats Finnestorp
När vi grävde den sista offergropen hade vi erhållit en gedigen kunskap kring dessa unika anläggningar och valde att testa en ny metod för att ta upp materialet. Vi friade anläggningen från det omkringliggande materialet och sen tog vi upp den som ett preparat.
För att klargöra vad offergropen innehöll bestämde vi oss för att röntga innehållet. Detta tog oss till Riksantikvarieämbetet på Gotland, där de har en kraftfull röntgen. Ja, faktiskt en så kraftfull röntgen att vi fick flyttas utomhus. Vi hamnade i övergiven stridsvagnsbunker, för att erhålla största säkerhet.
Vi hade en intension att försöka framställa en 3D-modell. Men detta lyckades vi inte med. Men vi fick en strålande bild av innehållet (ursäkta göteborgsvitsen).
Det utfördes flera analyser på de beslagsdetaljer som ”stack ut” från sedimentsklumpen.
Här fick vi återigen bevis på att det är kompletta betsel som nerlagts i offergropen. Vi kan skönja att själva järnbettet är upplöst. Men samtidigt finns det många metallbeslag som är välbevarade.
Vilka jämförbara fynd finns det?
På offerplatsen har vi påträffat flera olika utförande av praktbetsel. De mest spektakulära är de med förgyllda bleck. Men det nu aktuella betslet saknar dessa beslag. I stället är det rikligt försett med silverskållor som fästs på läderremmarna. Skållorna sitter placerade tätt, tätt, i en enda lång rad.
Liknande dekorativt ornerade betsel finner vi i graven från Högom.
Det låter kanske som en paradox men på sadelbeslagen från Finnestorp finns gestaltningar av hästhuvuden. På beslagen avbildas bland annat ögon, mule, näsborrar och även enkelt avbildade betsel.
Avbildningen visar att det funnit korsande läderremmar på betslet. Liknande betsel förekommer även på moderna betsel. Röntgen visar även att andra beslag ingår i betslet. Bettet flankeras av större djurhuvudformade beslag. I denna bild går det att skönja att beslaget gestaltar hästhuvuden. I det tidigare framgrävda fyndmaterialet förekommer liknande beslag. De har exempelvis samma stora runda nitfäste längst ut på beslaget. På bilden förekommer även ett beslag som har en avrundad ände och i dess andra ände två stora nithuvuden. I vårt tidigare framgrävda material har vi flera liknande beslag. Här visas ett förgyllt exempel.
Till nästa gång, ha det gott!
Bengt Nordqvist
Generaliserat, är det i två vitt skilda sammanhang fynden har påträffats på offerplatsen. Det är dels sprida föremål, dels föremål ansamlade i offergropar. Fynd som är vitt spridda har jag redan berättat en del om, så nu tänkte jag berätta lite om offergropar.
Offergropar påträffas utspridda över hela området och placeringen av dem skiljer sig åt i landskapet. På ön, längst i norr, påträffade vi en grop som var tätt packad med hästtänder, medan de andra groparna förefaller ha legat precis under den dåtida vattenytan. Offren i groparna skiljer sig åt från de offer som är vitt sprida i offermarken. Det förefaller som om dessa offer är gjorda med stor vördnad. I gropar, placerade under dåtida vattenytan, återfinner vi endast beslag tillhörande betsel och svärdsbälten. Föremålen har vid placering i groparna suttit kvar på deras läderremmar och inte slagits sönder, som annars är en vanlig företeelse på platsen. En gemensam nämnare var att i dessa gropar var uppsättningarna av beslag kompletta för ett helt bälte eller betsel.
Tre grävstrategier
Vi har grävt ut offergroparna på tre olika sätt. Till en början visste vi inte att det fanns offergropar. Vi hade stundtals urusla grävförhållanden och vid första undersökningen av ansamlingar av föremål strömmade vattnet in. Vattnet blev grumligt och sikten blev väldigt dålig. Men vi grävde ut dessa på sedvanligt vis genom att gräva ut lagren och dess innehåll. När vi anade att metallbeslagen var ansamlade i en grop, förändrade vi vår grävstrategi inför nästa gång vi påträffade offergropar.
Den nya strategin gick ut på att gräva bort den omgivande jorden först, kvar fanns då bara gropen,” som en klump” innehållande sediment och beslag. Nästa steg var att försiktigt spola bort sedimenten med hjälp av vatten. Sedimenten rann i väg samtidigt som metallbeslagen spolades fram. Kvar låg de frilagda beslagen. Föremålen visade det sig då vara positionerade. Med denna grävstrategi kunde vi se att beslag och minisöljor låg i en bestämd ordning. Vilket klargjorde att ett komplett betsel hade lagts ner i gropen. Läderremmarna hade tynat bort, men metallbeslag och söljor låg kvar på sin ursprungliga plats. Då bestämde vi oss för en ny grävstrategi inför eventuellt nya fynd av offergropar.
En tredje variant för att ta fram de offrade föremål var att ta in hela offergropen som ett preparat. I nästa uppslag kommer vi följa ”preparatets resa”.
Ha en go sommar
Bengt Nordqvist
Offerplatsen är en komplicerad plats och det har gått åtskilda århundraden sedan den var helig. Som arkeolog finns det några saker att ha i åtanke när vi arbetar med förhistoriskt material och en sådan aspekt berör i vilket sammanhang/kontext fynden påträffats.
Vi fortsätter titta lite närmare på ön i norr och området runt den. Förutom de anonyma skärvor av järnålderskeramik och de fragmentiserade hästtänder, som vi berättade om i förra inlägget, förekom det även rester av små eldstäder och föremål så som exempelvis munbleck, svärdspärlor och tygelkedjor, sprida runt ön.
I området norr över mellan ön och Lidan påträffades det rikligt med fynd. Djupt i leran påträffades skelettdelar av häst, enstaka skelettdelar av människa och ett fåtal metallföremål. Alla föremål låg utspridda utan någon ordning. Beteendet att sprida ut föremålen utan någon ordning är något som skiljer Finnestorp från de danska och nordtyska offerplatserna. Här i centrala Västergötland har många metallbeslagen demonterats från dess ursprungliga plats på ett svärd, sadel etc. och därefter offrats i våtmarken. Men det gäller inte alla föremål.
Nästa gång tänkte jag berätta om offergroparna som förekommer i Finnestorp.
/Bengt Nordqvist
En massa frågor dyker upp, men jag skall göra mitt bästa och svara på dessa. Finnestorp ligger i landskapet Västergötlands mitt. Platsen är belägen i ”korsningen” mellan tre olika härader (nästan). Platsen ligger (nästan) i ett tre socknar möte. Alla offrade föremål har påträffats längs Katebrobäcken, som mynnar ut i ån Lidan. Bäcken rinner mot norr som är en kraftfullt mytisk/mytologisk indikator. Platsen ligger i ett möte mellan Västergötlands tre skilda naturtyper. I väster finns lerslätten och i nordost finns kambrosilur samt i öster/sydöst finns grus-moränmarker.
Om man lyfter blicken och ser ur en arkeologisk synvinkel så kan man notera att i väster finns samhället Larv med dess storhög och resan därifrån till Finnestorp kantas av gravhögar, domarringar och stensättningar.
Ligger själva offerplatsen i ett vakuum? Svar ja eller kanske ett nej.
Vad vet vi om denna plats? Platsen är en tystlåten berättare. Men låt oss starta med frågan – när ser vi arkeologiska belägg för att människor offrar på platsen?
Vi hamnar då i bronsålder- Det är en ”nål” som är tillverkad i brons. Nålen är ett föremål som ingått i den dåtida klädedräkten. Vi kan också se att det senare sker människooffer. Förekomsten av offer verkar ha sin början kring Kristi födelse, men de stora offren sker först under folkvandringstid.
Öarnas offerplats
Området domineras av Katebrobäcken och Lidan. Om man lyfter blicken kan man ana att det i våtmark funnits fyra förhöjningar – öar ”i detta träsk”. En annan intressant aspekt är? – vad påträffade vi på öarna och vad fann vi kring dessa?
Knappt märkbara har de stuckit upp ur våtmarken och varit en central del i kulten.
Låt oss ta en titt på ön längst i norr, som är placerad närmast Lidan och väster om Katebrobäcken. Vad kan denna berätta för oss? Förutom anonyma skärvor av järnålderskeramik var ytan ”täckt” av fragmentiserade hästtänder. Något liknande kunde inte ses hos någon av de andra öarna.
Vad fann vi mer? Fortsättning följer…
/Bengt Nordqvist
Västergötlands guldålder är folkvandringstid. Under 400-talet var enorma mängder guld i omlopp i Europa på grund av oroligheter och krig. Romarna betalade årligen hunnerna för att slippa plundring. Delar av ”vårt” guld har säkerligen sitt ursprung i detta ”hunnerguld” eftersom nordbor gjorde tjänst både hos romarna och hunnerna. I Skandinavien saknades en penningekonomi ända in i 1000-talet e.Kr. Metallens värde låg enbart i vikten och därför smälte man om de importerade mynten till smycken, spiraler, tenar eller tackor i varierande storlekar. Alla med bestämda vikter. Det mesta av det guld som bevarats till vår tid har sådana former. Guldet är mycket rent och ofta har det en halt på 23 karat. Även smycken användes som betalningsmedel. Det framgår av deras vikt att de är anpassad till det romerska viktsystemet. Ägaren till en fingerring kunde därför lätt kontrollera en uppvägning eller de vikter som en handelsman användes sig av. Han bara drog av sig ringen från sitt finger och la den i vågskålen. Smyckena fungerade alltså både som passiva förmögenheter, som lätt kunde användas som betalningsmedel vid behov. Sönderhuggna hals- och armringar är tydliga tecken på detta.
Guldmynt spelade till vardags en underordnad roll under romersk tid i det ekonomiska systemet inom romarriket. Guldmynten blev och förblev ett politiskt medel snarare än ett primärt ekonomiskt maktmedel. Guldet var begränsat till enstaka kapitalägare och för statens finanser. Guldmynt var därför kraftigt laddade med prestige och användes främst i fjärrhandel eller som handelsvara i till exempel gåvohandel – som tributerna till hunner, östgoter med flera. Guldmynt, aurei och senare solidi, förblev statens och överklassens särskilda maktmedel, närmast att karaktärisera som ”special purpose money” än ett medel i ett reguljärt betalningssystem
Fram till Vendeltiden var östeuropa och flodvägarna mellan östersjön och svarta havsområdet kontrollerat av germanska folkslag /stammar. För nordbornas kontakt med den klassiska världen, speciellt den östra delen av det romerska imperiet, var detta av största betydelse. Här i Norden var man tvungen att importera alla andra metaller än järn, vilket innebar att allt guld och silver måste importeras söderifrån.
Forskningsmässigt har det tidigare varit svårt att forska kring svarta havsregionen på grund av de politiska förhållandena som rådde efter 2:a världskriget. Detta har inneburit att det är först i senare årtionden som det har stått klart hur stor betydelse som östra Europa har utgjort för att förmedla klassisk kultur till Norden.
Den absoluta huvudströmmen av allt det guld som cirkulerade i ”Germania Libera” härrör från de romerska guldreserverna. En stor mängd guld flöt ut i form av mynt från den romerska gränsen. Andra romerska guldsaker påträffas sällan i Norden. Ett intressant mönster är ju fler solidus mynt det finns i ett område – desto färre vidarearbetade guldföremål påträffas i regionen. Guldet, i form av ringar etc, på det svenska fastlandet har haft solidus mynt som råvara. Medan det är mer vanligt med bara solidus mynt på de båda öarna Öland och Gotland.
Mynt- och guldskatterna representerar inte någon personlig egendom utan de utgör kungaskatter. Det innebär att solidi- och guldskatterna i Sydskandinavien verkligen och bokstavligen representerar regionala, politiska och administrativa centralorter eller centralbygder.
I Norden finns inga tecken på reguljär marknadshandel med värdemetall som betalningsmedel under romerska järnålder eller folkvandringstid. Samtidigt kan vi konstatera att under 400-talet e. Kr. strömmar stora mängder guld ut över Europa. En ansenlig mängd av detta guld når även till Västergötland. Över 16 kg guld har påträffats i detta landskap.
Litteratur referenser presenteras i slutet av de kommande inläggen.
God fortsättning
Bengt Nordqvist
Ytterligare ett år har gått och i höst har vi arbetat med att lämna i väg fynd till Västergötlands museum och arbetat vidare med rapporten över fynden.
Vi har även lämnat över två låder med rapporten för utgrävningarna 2000-2012, som kommer att finnas till försäljning på museet.
Vi vill passa på att tacka alla som följer oss och önskar er ett gott 2022!
/Stiftelsen Offerplats Finnestorp
Se filmen från Västergötlands museum:
I fyndmaterialet från Finnestorp finns en stor mängd förgyllda beslag till betsel. De är rikt ornerade med stämpelornamentik. Många av de återkommande mönstren utgörs av stjärnor, rosetter, rader av punkter, halvcirklar och pyramider etc.
Så låt oss ta en närmare titt på ett av dessa beslag.
Ovan ser vi ett tygelbeslag – frontalt och från sidan. Nedan finns ett uppförstorat parti av blecket. För att få en närmare beskrivning har jag kopierat den beskrivande texten som är ett utdrag från manuset ur den kommande fyndpublikationen – Fynden i Fokus:
Betsel Bett beslag, Lnr. 663
Material: Brons, silver och förgyllning.
Konstruktion: Ett tygelbeslag som har utformats som ett rektangulärt bleck. Det består av en undre stabiliserande bronsplåt med ett övre tunt, förgyllt och rikt ornerat silverbleck. Beslaget har en utsträckt rektangulär form. I de fyra hörnen finns hål för nitar som är avsedda för tygels läderrem. Ena kortsida övergår i ett smalt ringformat bleck som har omslutit betselringen. Denna del av beslaget har varit täckt av ett enkelt silverbleck.
Ornament, gestaltning: Beslaget har ornerats med ett yttre matt yta i niello och ett centralt glänsande parti som är exklusivt utformat. Silverbleckets förgyllda yta är helt täckt av stämpeldekor i Sösdalastil. Stämplarna utgörs omväxlande av rosettmönster, trianglar med mittpunkt samt punktformade linjer. Rosettmönstret har formats med fyra ovala stämplar som positionerats i rosettform (se bild nedan). Kombination av ett matt grått fält som inramar det förgyllda partiet, är ett sofistikerat sätt förstärka det imponerande gyllene intrycket.
Mönstren har tillverkats av små smala punsar. Den enskilda stämpeln är ofta högkvalitativt utförd. Vissa stämplade pyramider har även ett inre mönster bestående av en punkt alternativt en cirkel eller flera snedstreck. Men de enskilda stämplarna är så små att deras fina mönster blir skönjbart först efter att de har förstorats upp i en betydligt större skala. Ser man dessutom till att de endast är några millimeterstora är det obegripligt hur dessa stämplar har kunnat tillverkats. Jag är osäker om liknande verktyg kan framställas för hand idag. Förutom detaljrikedom, så är beslagen ”översköljda” av stämpel på stämpel. Alla tätt placerade. Inom de förgyllda partierna är de enskilda dekormönstren så tätt placerade att det inte finns något möjlighet för ytterligare stämpelmönster. Det förefaller som att de har varit ”rädda för tomrummet”. Denna stil kan förknippas intimt med uttrycket horror vacui, ”rädsla för tomrummet” (se wikipedia ”Den grekiska antikens konst”).
Sammantaget ger de ett intryck av gyllene, glänsande, gnistrande och verkligen ett respektingivande intryck. Hästar med glimmande gyllene utrustningar måste ha imponerat på sin samtid.
Låt oss titta närmare på beslagets enskilda punsdetaljer. Låt oss beskriva mönstret genom att gå från kanterna in mot centrum: ”Det mattgrå partiet har en linje med ”pyramider med inre punkt”. Dessa är placerade in mot det förgyllda partiet. Det yttre partiet inom förgyllningen utgörs av en linje med punkter. Därefter en linje med pyramid innehållande inre punkt. Linjen möter motvänd en linje med pyramider innehållande inre punkt. Tillsammans ger de ett intryck av ett ”blixtlås-format” mönster. Därefter kommer ånyo en linje med punkter. Dessa punktlinjer bildar avgränsningslinjer gentemot symbolmotiven. Påföljande mönster utgörs av rosetter bestående av fyra ovaler. Därefter återigen en punktlinje. På nytt mötande pyramidlinjer med inre mittpunkt som bildar ett centralt ”blixtlås-format” mönster. Tillsammans ger de i det närmaste ett 3-dimensionellt intryck.
Jag vill återigen påminna er att jämföra denna uppförstorade bild med det ovanstående i naturlig storlek.
Nästa Guld, guld – tonvis med guld
/Bengt Nordqvist
Det kan låta orimligt, men det är sadelbeslagen som indikerar vilka betsel de beridna krigarna har nyttjat.… Absurt kan det tyckas .. men fortfarande lika sant..
Så, låt oss ta en närmare titt på ett av dessa beslag..
Vi kan se hästens olika karaktärsdetaljer. Vi ser mulen och ögonen, men noterarar ni att hästens hals är försedd med dubbla halsringar? Eller är det helt en guldhalskrage? Guldhalsringarna är skulpturalt utformade. Men det som också är tydligt återgivet är avbildningen av ett betsel. Ser ni korsformen och det tvärgående bandet över mulen?
Var har vi sett detta tidigare?
Jo, givetvis från ryttargraven i Högom.
Till min glädje kunde jag också konstatera att mitt barnbarn Timea hade ett snarlikt betsel på hennes häst…
Bengt Nordqvist
Säregen utformning
Av de tre exemplaren från förra blogginlägget, ska vi titta närmare på denna lilla bronssölja som ser väldigt anspråkslös ut.
Med en närmare titt, så kännetecknas beslaget av att nitplattan är rektangulär. Den har spår av en nit som i sin tur har varit fäst på en läderrem. Söljan saknar nålen (tornen). Själva bygeln har en väldigt säregen utformning. Den är skålformad och bygeln är väldigt kraftigt utformad i relation till söljan i sin helhet.
En enkel arkeologisk metod för att klargöra ett föremåls kunskapsinnehåll är att söka efter snarlika motsvarigheter. Så frågan man kan ställa sig är – finns det någon parallell till denna anspråkslösa sölja? Och i så fall vart skall man vända sig för att söka efter ett liknande föremål? En sådan jämförelse skapar möjligheter att tidfästa föremålet och dess funktion.
Tänkbara referensfynd är att söka bland de föremål som påträffats på samtida offerplatser eller i gravar. Praktgravar förekommer i enstaka fall och är glest utspridda över kontinentala Europa. Ingen av dessa fyndplatser innehåller liknande minisöljor.
Ja, då återstår egentligen bara en fyndplats. Men då måste vi ta oss norr över.
Stora likheter
Utanför Sundsvall finns Högom med dess rika kammargrav. Högom graven är den enda fyndplatsen i norra Europa med föremål som tillhört en folkvandringstida beriden krigare. När vi forskar kring Finnestorp så finns det många skäl att återkomma till denna grav och dess fynd.
Vid Högom har det grävts fram beslag och andra föremål till hästar samt vapen och krigarens personliga utrustningar. Graven är viktig ur ett Finnestorps perspektiv för att den är undersökt med en osedvanlig noggrannhet och skicklighet. Bevarandegraden är exceptionell eftersom exempelvis beslagen påträffades tillsammans med de läderremmar som de hade blivit fastnitade med för 1 500 år sedan. Fyndomständigheterna kommer att hjälpa oss i våra fortsatta tolkningar av många skilda fynd.
Ett av problemen med Finnestorp är att de flesta föremålen ligger utan samhörighet (kontext). Exempelvis så påträffas svärddetaljer som enskilda beslag. Det vill säga svärdsskidans beslag (munbleck, doppskor etc.), har grävt fram skilda från varandra och inte som en komplett svärdsskida. Därför är andra fyndplatser som har svärdsskidan bevarad i sin helhet väldigt viktigt för tolkningen av föremålen från Finnestorp. Detta gäller även vårt minimalistiska beslag med dess säregen utformning.
Så, låt oss jämföra vår lilla sölja med en liknande från Högom och vad innebär detta?
Vilken funktion har då minisöljan haft?
Här och nu kommer vi titta närmare på krigarens personliga utrustning. Krigaren har haft ett midjebälte. På bälte har det funnits en komplett utrustning för en beriden krigare så som dolk, miniväska, skinnpung, pincett, eldon med mera.
Det mest sannolika är att vår minisölja också har varit en del av en dåtida utrustning. En närmare studie visar att väskan, som sitter på bältet och som innehållit kammen, har förslutits av en liten minisölja. Söljan på väskan har samma utseende som vår minisölja. Därmed sluts cirkel. Vi har funnit en direkt motsvarighet som visar söljans praktiska funktion. Vi kan även konstatera att söljan är från tidsperioden 500 e. kr.
Ha en go sommar
Bengt Nordqvist
Undan för undan växer en bild fram av beridna elitkrigare som rört sig ut över det dåtida Europa. Dessa krigare förefaller ha haft en serie identifierbara attribut. Ett sådan kännetecken skulle kunna vara exklusiva guldskimrande hästutrustningar. Med denna uppfattning kan vi söka oss vidare.
Men först, hur var det med det runda betselbeslaget (fig 1 och Fig 3, i förra inlägget) med en spets i dess mitt? Vad kan denna form associeras med? Spontant anser jag att spetsen uppenbarligen kan liknas med en dåtida rund sköld med dess sköldbuckla. Med denna jämförelse blir fortsättningen av tolkningen spännande.
Det finns en mycket känd avbildning av Stilico (länk se nedan). Han var en framgångsrik ledare för den västromerska armen. Bland hans allierade trupper och motståndare finner vi olika grupper av bland annat goter. Under de återkommande krigen fanns goterna vid hans sida eller på motståndarnas sida. Stilico blev under slutet av 300-talet kejsare av Västrom. Han drog sig sen tillbaka till Ravenna i nordöstra Italien efter att ha blivit politiskt utmanövrerad och sedermera avrättad ca 408 e. kr. Därefter trycker de germanska trupper sig fram via alperna. Deras ledare Alaric tar sig snabbt ner mot Rom med sin arme som kan ha uppgått till 30 000 man. Denna gigantiska armé intar så småningom staden Rom som ödeläggs.
Stilicho – Stilicho – Wikipedia
Efter denna ”historiska utflykt” tar vi oss tillbaka till avbildningen av Stilicho. Han är avporträtterad med ena handen vilande på en sköld. När man studerar hans sköld så är det uppenbart att sköldbucklan är spetsig och facetterad. Om vi nu tittar tillbaka på det runda betselbeslagets spets som symbol för en sköldbuckla, så framträder en spännande tolkning. Beslaget från Finnestorp skulle alltså härröra från en beriden elitkrigare. En fantasifull tanke är att han kanske kan antas ha varit en av de tusentals krigare som stred tillsammans med eller mot Stilicho. Det innebär även att denna krigare har en utrustning som kan dateras till ca 400 e. Kr. Frågan är om hans hästutrustning har tillverkats i det dåtida Italien?
Centimeterstor – men med en spännande historia
I fyndmaterialet från Finnestorp finns många olika söljor (spännen). De flesta är tillverkade i gjuten brons. Oftast med en hög hantverksskicklighet. Mycket få är enkelt utformade och tillverkade av järn.
Nedan visas tre skilda varianter av minisöljor. De finns i många olika former beträffade söljornas bygel, torne och dess nitplatta. Här ser vi exempel på där de har gestalts i tre skilda utföranden. De har varit fästade på en läderrem med en nit eller flera nitar.
Till nästa gång…
Ha det gott
Bengt Nordqvist
En presentation av ett urval av föremål från Offerplats Finnestorp
Det kan vara väldigt spännande att vara arkeolog.
Nu och här har jag en ambition att delge ge er denna fascination och upptäckarglädje. Jag kommer peka på en serie föremål från Finnestorp som tar oss ut på ”spännande intellektuella och fantasieggande kunskaps resor”
Föremålen och dess historia kommer peka både hit å dit. Det innebär omtumlande och i många fall tankeväckande tankar och presentationer.
Enbart guld som glänser
De föremål som vi har grävt fram är i många fall guldglänsande och mycket exklusivt utformade. Nedan ser vi ett av de praktfulla beslagen som kännetecknar flera av Offerplats Finnestorps exklusiva betsel (fig 1). Denna är utförd på det klassiska viset som kännetecknar de förnäma beslagen från denna plats. Längst dess kanter har de en matt och grå nyans. Det är en legering som benämns niello. I centrum på detta beslag finns samma matta yta. Partiet däremellan är förgylld och rikt ornamenterad. Där finns stämplade mönster i form av halvcirklar och begränsningslinjer i form av inpunsade, punktformade rader (fig 2). Allt utförd med en stämpelteknik som vi benämner Sösdalastil efter en fyndplats i norra Skåne. Beslagets yta är skadad på grund av flera yx- eller svärdshugg.
Sett från sidan är det uppenbart att det i beslagets mitt finns en framträdande spets. Den är tydlig och kraftfullt utformad. Den är även facetterad (fig 3). Spetsen har formen som en facetterad sköldbuckla. Det verkar som om att detta beslag utgör den naturliga länken för att ta oss vidare. Men låt oss återkomma till detta beslag lite senare.
För att komma vidare måste vi studera fynd som påträffats nere på kontinenten. På orten Unterseibenbrunn i Österrike, har påträffats en grav med rika fynd (se länk nedan). Denna innehöll beslag till exklusiva hästbetsel. När man studerar beslagen närmare har flera en spets i beslagets mitt. Dessa spetsar är tydligt facetterade. (se länk nedan). Återigen ser vi spåren efter en beriden elitkrigare med hans/hennes förgyllda betsel.
sosdala-untersiebenbrunn3.jpg (766×1024) (uw.edu.pl)
Ha det gott
/Bengt
Under de kommande månaderna kommer jag behandla olika aspekter kring Offerplats Finnestorp. Men även tankar kring några av våra sidoprojekt kommer också presenteras. Först ut är ”Enbart guld som blänker” – som berör ett av praktblecken till betsel. Därefter kommer ”Centimeterstor – men med en spännande historia” – som är en djupdykning kring en av våra minisöljor. Senare kommer ”Sadelbeslag visar vägen” – som är studie kring hur sadelbeslag beskriver hur vissa av deras betsel har sett ut. Ytterligare en aspekt ryms i rubriken ”Så överdrivet vackert!”- här diskuteras kring vissa betselbeslag som är rikt ornerade. Presentationen går sedan vidare med” Guld, guld – tonvis med guld” – här redovisas mina diskussioner kring de fantastiska guldfynden som påträffats i Götaland. Under denna rubrik kommer också förklaras varför det endast har påträffats ett enda guldmynt (Solidus) i Västergötland. Samtidigt som det förekommer kilovis av bearbetade guldföremål. Här kommer ni få svaret kring denna skillnad mellan östra Sverige och Västergötland
Håll er friska!
Ha det gott
Bengt
Hästbenen från våtmarken i Finnestorp kan vara lämningar av lokala bygdeoffer i fruktbarhetsriter eller för att blidka gudarna av andra anledningar. De kan också vara krigsbytesoffer för att tacka för en viktig seger. En central fråga är var hästarna som offrades hade sitt ursprung. Benfynden från våtmarken kan kanske hjälpa till med svaret. De är en viktig pusselbit i förståelsen av hur offermossen användes och hur den fungerade i lokalsamhället för 1500 år sedan. Genom att mäta halten av grundämnet strontium i emaljen på hästtänderna kan man få antydningar om var hästarna växte upp. Strontium finns naturligt i berggrunden, i skiftande mängd inom olika geologiska områden. Genom foder och vatten får hästen i sig strontium som inlagras i emaljen när den bildas. Just nu pågår strontiumanalyser av hästarna från Finnestorp på Arkeologiska Forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Vi kan nog förvänta oss ett resultat som visar att en del hästar var lokala medan andra kom längre bort ifrån. Hästen var ett statusdjur som ingick i gåvocirkulation för att säkra allianser, bygga nya nätverk, blidka fiender och kanske också som brudgåva. En praktfull häst var bland det värdefullaste som kunde skänkas. Det är viktigt att ha i åtanke när resultaten från analyserna ska tolkas. Fyndet av en häst som växt upp långt från Finnestorp behöver inte betyda att den härrör från en slagen fiendehär. Den kan lika gärna vara en prestigefylld gåva från en mäktig härskare till en annan.
/Maria Vretemark
Västergötlands museum
Hästbenen från Finnestorp har påträffats utspridda i våtmarken utan att vara individanknutna och utan anatomisk ordning. Det är alltså inga hela kadaver som hamnat i vattnet utan enbart lösa delar. På flera av benen finns skärspår och ibland huggspår som visar att hästarna blivit flådda, kropparna styckade och att köttet har karvats loss. Ett möjligt scenario utifrån benens vittnesbörd i Finnestorp skulle kunna vara att hästarna dödats i samband med blot och offerceremonier. Kropparna har flåtts och köttet har ätits vid rituella måltider som troligen också inbegrep inälvor och blod.
Benen har sedan slutligen deponerats i vattnet. Det finns inga spår av eldpåverkan på hästbenen. Det gör det däremot på benen från får/get som alla utom ett är funna i en härd på en ö i våtmarken.
/Maria Vretemark
Västergötlands museum
Benmaterialet som tagits tillvara vid utgrävningarna i Finnestorp, i olika omgångar sedan 1902, väger totalt ungefär 50 kilo och utgörs av drygt 4000 fragment. Det är i stort sett bara hästben som har påträffats (99 %) vid sidan av enstaka ben från nöt (7 st), svin (6 st) får/get (8 st) och människa (6 st).
Benfördelningen visar att alla olika kroppsdelar av häst finns representerade i materialet även om tänder dominerar. Att just tänderna överväger beror på att bevaringsgraden tyvärr är ganska dålig. Den hårdare emaljen har stått emot nedbrytningen bättre än den mjukare benvävnaden i resten av skelettet.
Av längden på de fåtal ben som bevarats helt intakt kan man räkna ut att mankhöjden på hästarna i Finnestorp låg mellan 128–144 cm, dvs som en nutida islandshäst eller fjordhäst ungefär. Med dagens mått mätt var det alltså inga stora hästar som järnålderns västgötar hade men likväl snabba, uthålliga och starka nog att bära en vuxen man eller dra ett tungt lass.
/Maria Vretemark
Västergötlands museum
Under vintern kommer osteolog Maria Vretemark under fyra delar berätta för er om våra hästben och forskningen runt dem. Hon börjar med våtmarken och hästens roll som offer. Under året hoppas vi även få svar på fortgående analyser och forskning runt våra intressanta ben. Så följ med.
Några av de viktigaste våtmarksfynden i Sverige, där det ingår en stor andel djurben, kommer från Finnestorp och från Skedemosse på Öland.
Våtmarken i Finnestorp har grävts ut vid flera olika tillfällen och varje gång har man funnit hästben. C14-dateringar visar att offerhandlingar har skett här under en längre tidsperiod, från ca 100–600 AD, med en koncentration till 400–500-talen. Benen skulle alltså kunna vara resultat av återkommande offerritualer under flera hundra år, i en våtmark som användes av människor från ett större område.
Att våtmarken i Finnestorp är ett rinnande vatten som inte fryser till helt på vintern hade troligen betydelse för valet av offerplats. Mörkret och den bitande kylan hotade människor och djur.
Hästen var ett speciellt djur under skandinavisk järnålder. Hästen kopplades till krigaren, till aristokratin och till kulten. Religiösa riter med hästoffer som en central del i fruktbarhetskulten fanns som gemensam idé över hela Europa. En praktfull häst var bland det värdefullaste som kunde skänkas. Det är viktigt att ha i åtanke när resultaten från analyserna ska tolkas.
I våtmarksoffer framträder hästen vanligen som det överlägset viktigaste, ibland till och med det enda offerdjuret. I samtida benmaterial från boplatser utgör häst däremot oftast bara 4–5 % av djurbensmaterialet. Det är alltså en påfallande skillnad mellan mossar och boplatser som tydligt pekar ut benfynden i våtmarkerna som avvikande, som spår av speciellt utvalda offerdjur.
Hästbenen från våtmarken i Finnestorp kan vara lämningar av lokala bygdeoffer i fruktbarhetsriter eller för att blidka gudarna av andra anledningar. De kan också vara krigsbytesoffer för att tacka för en viktig seger. En central fråga är var hästarna som offrades hade sitt ursprung. Benfynden från våtmarken kan kanske hjälpa till med svaret. De är en viktig pusselbit i förståelsen av hur offermossen användes och hur den fungerade i lokalsamhället för 1500 år sedan.
/Maria Vretemark
Västergötlands museum
Igår hade vi besök av Jonatan Berglund som nu börjar med dokumentationen av ett par av Finnestorpfynden i syfte att skapa 3D-modeller av dessa.
Maria och Sara bistod honom på morgonen med att ta fram fynd och vi fortsatte hela dagen för att hinna med så många fynd som möjligt. Först ut är Odensöljan:
Vi är en grupp inom Finnestorpsprojektet som bland annat arbetar vidare med våra bokpublikationer. Sara Lyttkens som arbetar med layout, Cathrine Andersson Färnström som ”korrar” och översätter och Markus Anderson som fotograferar. Maria Paring arbetar med flytten av fynden till Skara och Caj Carlstein som bistår oss alla. Jag själv skriver texter och gör dummies på de kommande böckerna.
Framöver kommer jag att presentera de olika bokprojekten. Först ut att presenteras är vår Coffe Table Book. Det är en bok som givetvis behandlar utvalda infallsvinklar av Offerplats Finnestorp, men även andra godbitar kring det folkvandringstida Västergötland. Dit hör givetvis exempelvis min tolkning av Sparlösastenen, Finnestorp möter Ravenna, liksom min tolkning av utvalda guldfynd. Det är bland annat min tolkning av guldhalskragarna. Vilken givetvis kommer avvika från tidigare tolkningar.
Jag önskar också att behandla uppkomsten av runskriften. Vilket givetvis är ett sidospår. Låt mig återkomma kring avvikande tolkningar. Jag har nämligen tagit del av Göran Halls idéer.
Tillbaka till vår Coffee Table Book. Bara titeln kommer få många arkeologer att bli mycket arga. Men nu är det vår bok med min text. Så låt er provoceras. Den kommer att vara på engelska.
Till vår allas förvåning tilldelades föremålen från Finnestorp till Skara!
Det är samtidigt med glädje vi kan berätta att de hamnar där!
Min önskan är att Skara delar med sig av fynden (via utlån) så de kan ställas ut såväl på Falköpings Museum som Statens Historiska Museum. Det hade suttit fint med en monter innan Vendel/Valsgärde där ett av praktbetslen från Finnestorp varit utställt. Så Grattis Skara (Västergötlands museum) till alla exklusiva föremål från Finnestorp. Så låt oss snart återkomma till vad vi lämnar över.
/Bengt Nordqvist
”Kent Andersson har skrivit en ny bok om ” Det förflutnas ansikten”.
I denna bok finns Odinsöljan med… på sid 78-79.
Det skall också finnas återberättas på Facebook – men det har jag inte hittat..
Han talar om sin bok – I videon vid intervallet 13,28 beskrivs Odinsöljan
https://urplay.se/serie/217645-ur-samtiden-historiska-bakom-stangda-dorrar
För er som vill läsa mer om detta världsunika föremål …
https://www.academia.edu/5430033/A_prestigious_belt_buckle_of_royal_valour_from_warbooty_site_of_Finnestorp
/Bengt Nordqvist
Ni alla vet att årets corona-pandemi inte är den första som drabbat oss i Europa. Men, alla kanske inte vet att den första förefaller ha varit den Justinianska pesten.
Det intressanta är att den sveper fram över Europa på 540-talet. Denna pest skapade massdöd. Men till skillnad mot dagens Corona-pandemi så spreds den Justinianska pesten av bakterier.
Låt oss kort få en beskrivning från de som var med:
Här kommer citat från Skalman.nu´s hemsida (inlägg av Odinkarr):
”Procopius: History of the wars (Bog II:XXII-XXXIII) giver os en øjenvidenskildring af byldepesten da den ankommer til Miklagård (Byzans) foråret år 542 e.Kr. Hans ordvalg på græsk er: ”Xocµos, Xotµos”, der i den latinske oversættelse skrives ”sub idem tempus orta est pestilentia”.” I Wikipedia kan vi läsa att ” Pesten spreds sedan vidare från region till region via skeppsråttor och genom varor som transporterades landvägen. Som en följd av pesten kunde bönderna på landsbygden inte ta hand om grödor som istället lämnades att ruttna på åkrarna”.
Men, om den nådde Norden vill jag hålla osagt. Men de nordbor som var i bysantisk tjänst eller vara på plats och var i allians med Byzans bör sannolikt tillhöra den grupp som drabbades. Vad som också kan noteras är att under denna tid förskjuts elitens intresse till det Frankiska riket. Ett intresse som successivt som kom att utvidgas.
Men vad har detta med Finnestorp att göra?
Jo, offrandet i denna våtmark försvinner successivt fram till mitten av 500-talet. Ett konstaterande som enbart leder vidare till ett ökat antal frågor som kräver svar. Låt oss i framtiden återkommande till frågan – ”Varför upphör offrandet vid Offerplats Finnestorp just under denna tid?
-Dök upp som en osannolikt arkeologisk dröm för några år sedan.
Denna osannolika skatt är något yngre än Finnestorp. Mängden högklassiga föremål går att sammankopplas till en stor mängd elitkrigare. Varje föremål går också att koppla till högklassigt konsthantverk. Mitt råd är att om ni har ni en timma över så ta och titta igenom denna film av fyndet. Jag bara noterar – tänk om det var möjligt att följa Englands exempel med att låta amatörer söka över vårt land med dess detektorer. Eller – vad hade det inte varit möjligt att upptäcka bara här i Västra Sverige?
Visst går det att koppla samman detta skattfynd med Finnestorp. Låt oss titta närmare på ett litet föremål som exponeras i denna film. I intervallet 1.25-1.29 ser vi ett fågelliknande föremål som har en utsträckt och smal kroppsform. Notera det öppna gapet mellan näbbarna. Det finns en god likhet mellan fyndet från Staffordsshire med föremålet från Finnestorp. Skillnaden är att den från Finnestorp är tillverkad av brons, medan den andra är av guld.
/Bengt Nordqvist
Även i Finnestorp finns dessa svärdsdetaljer till svärdsskidan
Temat är densamma som på svärdspärlan från Taurapilis (Litauen) och Sandby borg. Vi har fyra hästhuvuden som har varvat med enkla akantusslingor. Vad vi ser är högstatusföremål, som vill visa var bäraren av föremålet skall placeras in i den europeiska krigare hierarkin. Det vill säga i dess absoluta topp. Jag tog med en grön svärdspärla från Finnestorp som passar in i tolkningen av Odens öga.
/Bengt Norqvist
Intressanta tankar på temat har skrivits av SARA ELLIS NILSSON. Hon skriver på temat ”What Colour a God´s Eyes?
Hon framför följande tankar:
”I have long suspected that some sword scabbard decoration, namely bosses/buttons were meant to symbolize eyes (Mortimer 2011. 112) and I think that there is some evidence to support the suggestion. The indications are that such decorations were comparatively rare and the swords or their carriers were special in some way. The cloisonné examples especially resemble eyes, as when they are found on swords, they tend to be mounted on a pale cylinder or bulb of varying materials. The gold and garnet boss mounted on a chalcedony cylinder on the sword from grave 20 Chaouilley, France, again, does resemble an ‘eye’ with its pale colored surround”
Med andra ord, Sara Nilsson kombinerar svärdspärlor (glas/bergart) med exempelvis den fyrhövdade svärdsknappen. Hon tolkar kombinationen som Odins öga.
Källa: http://blogg.mah.se/historiskastudier/2019/02/06/part-2-what-colour-a-gods-eyes/
/Bengt Nordqvist
Jag har under några dagar trevat mig fram för att skapa en youtube kanal, om olika grävningar som jag har utfört. En film berör givetvis Finnestorp. Den andra är Grönån med de spektakulära fynden bestående av en stor mängd träföremål (från Kristi födelse och in i vendeltid). Det är på sätt vis tragiskt att det inte gick att finansiera en fortsättning där och då… man får väl se vad man är mäktig till att utföra idag & i framtiden.
Vi gjorde några försök (2008-2009) till att använda videofilmer som ett pedagogiskt försök att sprida arkeologiska kunskaper på ett modernare vis. Det vill säga göra enkla videos. Under ”Arkeologen Bengt” på youtube finns de samlat de som vi redan har framställt. Men min avsikt är att återkomma med fler videos. Givetvis från Finnestorp, men också från äldre utgrävningar. Den viktigaste av de äldre är givetvis utgrävningarna från Huseby klev.
https://www.youtube.com/channel/UCTMietBHwiER69I0K4pduOA
Om vi tar observationer från forskningen och jämför dem de skrivna texterna kan man få en ledtråd kring symbolen av en ring.
Om vi startar med Odins öga på söljan (sett från ovan). Så kan denna tolkas som ”Cirkel med prick i centrum”..
En vidare uppföljning visar att vi har den abstrakta symbolen ”Cirkel med prick i centrum” – som en väldigt vanligt förekommande symbol på föremål under folkvandringstid.
Men, i vilket sammanhang ”dyker” denna abstrakta symbol upp i texterna?
Jo, vi vet att Herulernas symbol var just …. ”Cirkel med prick i centrum”.. (se nedan)
Troels Brandt skriver följande:
“A very interesting find in Finnestorp is a buckle showing the head of a man at the root of the lash. Bengt Nordqvist has convincingly argued for an interpretation as Odin drinking of the well of Mimer. Interesting too are the three circles at his cheeks – appearing to be tattoos. Sidonius Apollinaris described in 478 AD the many different people in Toulouse:
Here strolls the Herulian with his glaucious cheeks . This is by the scholars interpreted as blue/green tattoos at the cheeks, but though it is mentioned by Sidonius as a special mark of the Heruls also other people probably used tattoos – ae. in the Hunnic campaign. The circles, however, are quite similar with the red shield mark of the “Heruler Seniores” in Notitia Dignitatum from around 410 AD (copy from 1400 AD). In this way the two only visible signs known from descriptions of the Heruls are found at this head in Finnestorp.” (“The Heruls in Scandinavia” av Troels Brandt
Notitia Dignitat um Heruli Seniores (Troels Brandt)
Hoppas att ni är nyfikna på nästkommande tolkning…
På Odin spännet finns ett huvud och på den avbildade personens kinder finns tre tydliga symboler. Det är en cirkel med mittpunkt. Och varför har han dessa symboler?
Flera år tillbaka hade jag en dialog med Troels Brandt kring dessa symboler på Odin spännet. Han fick mig att reagera på en beskrivning av Herulerna:
“Here strolls the Herulian with his glaucous cheeks, inhabitant of Ocean’s furthest shore, and of one complexion with its weedy deeps.” (från –“Sidonius Apollinaris, Letters. Tr. O.M. Dalton (1915) vol. 2. pp. 138-175 ; Book VIII”)
Men – hur skall man tolka ordet ”glaucous cheeks”?
– om man gör det enkelt för sig så kan man slå upp ordet hos Wikipedia.
Och där står:
Glaucous (from the Latin glaucous, meaning ”bluish-grey or green”, from the Greek glaukos) is used to describe the pale grey or bluish-green appearance.
Så frågan är om det skall tolkas som en tatuering?
Är det som vi ser på Odin spännet?
Fortsättning följer….
Stav med hemisfär lik kula – ”Odens öga”?
Staven består av tre skilda delar.
1/ Det är dels en stav.
2/ På denna finns en hemisfär (avbildningen av ett halvt öga/ ett halvklot eller en halv sfär).
3/ Basen av staven ”växer” fram ur en markerad cirkel.
4/ Det som saknas är den del som funnits mellan dosan och hemisfären. Min tolkning är att det har varit någon form av glastrissa som har haft en ljusblå färg för att ge en illusion av vatten.
5/ Notera – sett från ovan – är att min kontroversiella tolkning av dessa detaljer är att ”cirkel med en punkt i dess mitt” återger Odins öga…
Mer om detta på hemsidan lite längre fram…
Asymmetriska ögon – Varför? Vi vet att Odin offrade ett av sina ögon…
Vi vet att Odin offrar sitt ena öga – men vi vet inte om det höger eller vänster öga.. Eller?
Ovan ser vi söljans båda ögon.
Vi kan däremot se avbildningen av ögat.. (se nedan). Ögat finns avbildat på söljans dosa. I dess mitt finns en ministav. Vars topp krönts av en hemisfär (en avbildning av ögat). Allt återgivet på söljan
Fortsättning följer…
Offerplats Finnestorp har ett föremål som kan ses som en symbol för alla dessa undersökningar. Det föremål jag tänker på är Odin spännet.
Jag har studerat hela spännet. Men här på hemsidan kommer jag presenterat några av dessa slutsatser. Här kommer några delar av min analys angående praktremsölja. Alla delar av söljan är översköljd av en mängd detaljer. Jag kommer här delge er några enstaka av dessa konstateranden (för det finns massor av symboler). Resterande får ni vänta på.. Eller snarare några tolkningar kring alla dessa symboler som exponeras på detta föremål.
Söljan består av tre skilda delar.
-Dosan
-Bygeln
-Tornen
