Då har det oundvikliga hänt. Men, det är så för oss alla — bara en fråga om tid. För drygt en vecka sedan insomnade Tomas Söderberg utan smärtor.
Jag lärde känna honom för 25 års sedan. Detta första möte utvecklades successivt till en ömsesidig vänskap och respekt för våra respektive kunskaper. Otaliga är de tillfällen då vi med stor behållning har diskuterat skilda arkeologiska och historiska spörsmål. Med en knivskarp skärpa och bestämdhet framförde han alltid sina kunskaper. Det spelade ingen roll om vi samtalade kring slaget vid Lena, jakt med gepard eller om guldbrakteater. I dessa situationer gick han gärna in till sitt bibliotek och hämtade relevant litteratur för att föra diskutera vidare.
När det gällde hästar, hästutrustningar och ridning, var hans kunskaper omfattande och ovärderliga för mig. Exempelvis kan nämnas tillfället när jag föreslog att skelettdelarna från hästar kunde härröra från islandshästar. Då slog han genast ut armarna och sa: ”Nej Bengt, det är mer sannolikt att det härrör från hästar en frisisk hästras. Den frisiska har alltid en svart päls och det måste ha varit mycket effektfullt då de bar dessa förgyllda betsel”. Givetvis hade han rätt. Då jag gjorde en slagning på nätet så kunde jag omedelbart konstatera: ” de frisiska hästarna räknas som några av världens vackraste hästar med kunglig status ..…… en stor och tung stridshäst som kunde bära upp en riddare med full utrustning under strid”. Det var lätt att konstatera – Ok Tomas, du hade rätt.
Tomas – nu får jag klara mig utan din sakkunskap. Ett faktum som gör, att jag kommer att känna en återkommande saknad.
/Bengt Nordqvist
Icke att förglömma är att Tomas (genom Torsten Söderbergs stiftelse) var den största bidragsgivaren till forskningsprojektet Offerplats Finnestorp.
”Torsten Söderbergs Stiftelses ordförande fil. dr h.c. Tomas Söderberg har efter en kort tids sjukdom gått bort i början av det nya året i en ålder av 82 år” (utdrag ur dess hemsida).